Det är New York-tider verkar det som. Hela familjen Olsson (minus mig) har nu varit där en vecka och idag vinkade vi även hejdå till Alexander. Han ska i och för sig först en sväng till Toronto men sedan New York. Han med.

Jag är inte särskilt avundsjuk på just New York. Jag fick erbjudande av både familjen och älskade att åka med men kände att Theodor plus NY inte var lika med semester. Nej istället fick jag biljett till Marbella, vilket blir ett mycket bättre resultat! Som jag längtar nu!! 
Men lite avis blir jag dock på att resa iväg... Bara att sitta på en flight i 10 timmar helt själv. HUR skönt låter inte det? Hade kunnat åka fram och tillbaka till Newark bara för den sakens skull, utan att ens sätta fossingen på amerikansk mark.

Här hemma har vi en pigg 11-månaders (igår!) som tar sig alltmer fram på egna ben. Vi har väl räknat till ca 10 steg som mest, vingliga men mycket målmedvetna. Theodor tog ju sina första steg redan när han var runt 10 månader men utvecklingen har stått lite stilla sedan dess. Dessutom känns det som om han blivit lite svagare/fegare efter magsjukan...

Med tanke på antal möbler per kvadratmeter i vår lägenhet finns det nästan alltid någonting i närheten att luta sig emot.




Han är inte riktigt den smidigaste  killen i klassen vilket gör att han faller ganska hårt när balansen tillslut sinar. Av den anledningen vågar jag inte riktigt släppa iväg honom själv även om det är precis vad han vill, nej då riskerar vi att slå ut de där små riskornen innan ettårsdagen. 





Ha en trevlig måndag!