Hjälp. Jag har packat i exakt två timmar och tretton minuter. För att vara borta i ett dygn! Men jag vet inte hur det är att packa för en konferens (=jobb) längre, jag har glömt! Behöver faktiskt inte ha med mig bekväma skor och bajspåsar den här gången, däremot ska jag vara proper tänker jag. Lite sådär lagom... Gaah!
En av mina favoritbilder från en favorittid får avsluta den här bloggen.
Imorgon är det alltså dags. Första dagen på jobbet sedan 15 månader. Jag har varit ganska kaxig den senaste tiden och predikat för folk i min omgivning att detta kommer gå huuur bra som helst och att jag är heeelt redo. Usch. Idag kom liksom alla känslorna på en och samma gång, kärleken till Theodor bara svämmade över inombords. Hur ska jag kunna lämna honom? Kan inte prata mer om det, blir bara blödig och det kan jag inte vara nu! Måste nämligen fortsätta packa.
Okej, mina nära och kära som har följt mig och min familj här på bloggen, nu var det alltså dags att säga hejdå. Tänker inte vara långrandig, allting har ett slut och jag har haft en helt fantastisk mammaledighet. Kommer med största sannolikhet att kika in i bloggarkivet då och då under vinterns mörka dagar för att drömma mig tillbaka till den här tiden. Min alldeles egen tid med Theodor 💙.
