Sent igår kväll landade Alexander från Berlin, kom hem i sisådär tio timmar för att sedan återigen bege sig till Arlanda och Amsterdam. Som en virvelvind vevade han omkring i lägenheten hela morgonen, försökte få en stor resväska bli en liten och fyllde min tvättkorg till bredden inne i badrummet. Tack och hej. Så var man ensammamma igen.

Hängde lite med svärmor som numera är Stockholmsbo på deltid.

Nöjd Ludwig på bardisken!

Eftermiddagen blev SJUKLIGT lång idag och jag var rädd att jag skulle somna med näsan i Ludwigs gröt (HEMSKT när man blir sådär akut trött). Till slut blev klockan dock sju och minstingen ville sova. Check. One down and one to go. Då säger Theodor: "Åh mamma nu är det mamma-Theodor-tid!" Han hade verkligen gått och väntat på att Ludwig skulle läggas så att han och jag kunde vara ensamma... Gulligt samtidigt som det gör lite ont i hjärtat. Det blev en bra kväll med fredagsmys och Fångarna på fortet, Theodor satt som paralyserad framför tvn och jag slås återigen av hur stor han blivit! Hänger verkligen med i det här med nycklar, gåtor och fängelsehålor.

Nöjd kille med sina obligatoriska fredagsskålar.
För att få tiden att gå arrangerades ett mindre photoshoot med matchande pyjamaser.
När Theodor tröttnade så fick det bli Ludwig ensam.
Behöver jag säga något?
Sen ville såklart Theodor fotografera och det var bara att låta honom. Efter att han ställt in zoomen (orka vad de fattar snabbt...) så började han: "mamma, du kan väl se lite glad ut?" Ok, jag ler. Han fortsätter: "nej inte sådär mycket. Lite halvglad och lite halvsur blir bra". Hmm, undrar vem han hört det ifrån. Låt mig säga såhär; det är ett jäkla bestyr att få till ett "helt naturligt" leende på en treåring...

2 kommentarer

Sara

21 Jan 2017 14:44

Mysigt inlägg! Önskar att ni var här i Göteborg hos mig! Kram

Svar: 😘
wordsoftess.blogg.se

Helena

21 Jan 2017 21:52

Så fina bilder!

Svar: 😘
wordsoftess.blogg.se

Kommentera

Publiceras ej