Words of tess

Idag har det varit en ganska skitig och deppig dag (med en del fina inslag dock!). Japp, trist men sant. Ni som är mina underbara trogna läsare kan kanske räkna ut att det bör vara pms-dags igen och visst, ni har alldeles rätt! Jäkla skit att vara kvinna ändå. Det började med att Ludwig sov SKRÄP inatt och vi fick väl alla sisådär fyra timmars sömn. Sen har regnet öst ner hela dagen vilket dock inte har stoppat mig och småkillarna eftersom vi helt enkelt var tvungna att uträtta vissa ärenden. Ett fint inslag var när vi hälsade på hos Sara och hon lagade lunch till oss. Halleluja, tajmingen kunde inte varit bättre. Sen ner på stan och ett besök hos Alfons på Kulturhuset. Kan varmt rekommenderas för den som är med Alfons-fans i stan, bästa lekytorna, café (utomhus vid vattnet om vädret hade varit bättre) och teater varje hel timme. Dock fanns ett stort minus. Man fick inte ta med sig barnvagn inomhus (helt förståeligt med tanke på ytorna där inne. Samma regler på Junibacken också btw). Hur som helst, jag hade inte en tanke på detta så precis när Ludwig hade somnat för sin två timmars lunchlur stod vi redo att ta oss an Alfons. DÅLIG tajming. Jag som var så sjukligt trött såg framför mig hur Theodor skulle röja loss och jag kanske slappade lite lätt vid sidan om (kanske till och med småslumrade lite?). Men icke. Istället blev det att plocka upp Ludwig ur vagnen efter tjugo minuters sömn (behövde inte fråga Ludwig vad han tyckte om det...) och sedan BÄRA omkring på honom i två timmar där inne. Jo tack, det var sjukt jobbigt och jag blev liksom inte piggare. Efter två timmar var vi alla ganska möra och vi promenerade hemåt i regnet, Theodor med en isglass i handen (seriöst, välja isglass när det är ISKALLT ute??) och jag med ostbågehållning efter allt bärande. Ludwig stensomnade såklart i vagnen.

Det fanns bra med lek för både stora och små. Jobbigt bara att små (Ludwig) och stora (Theodor) inte ville leka på samma ställe. Det var ett ständigt letande efter den store.

Allt som oftast hittade man honom i köket. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag såg hans intensiva kökshärjande. Vid sidan stod både flickor och pojkar och låtsasvispade eller låtsasbakade. Varsamt provsmakade de och fortsatte efter att ha låtsassaltat. Theodor däremot. Han städade. Ner med all disk i diskhon. Fram med låtsastrasa och torka bänken, skåpet och ställa i ordning. Mellan disk och tork suckade han och sa högt: "mamma det är såå stökigt här". Ja min älskade unge. Det är liksom Alfons lekland...